Nibblacup 2004

2004 var dags igen. Som en ytterligare tävlingshöjande faktor presenterades detta år för första gången Nibblacupens pokal. Den pommacfyllda bucklan skulle komma att i glädjerus höjas högt i skyn av turneringens vinnarlag. I år skulle familje och kompislagen drabba samman i fotbollmatcher på hög nivå. De en gång så små barnen hade växt upp till högresta 18 åringar. Shaolin Soccer lyste dock med sin frånvaro från cupen. Publikens och de övriga spelarnas starka motvilja mot laget hade slagit de oranga spelrarna hårt. De hade svårt att första att en filosofi baserad på kärlek, medkänsla och ödmjukhet kunde väcka sådana starka känslor av förbittring i deras medmänniskors hjärtan. Under en sammankomst beslutades, trots medlemmarnas starka kärlek till fotbollen, att dessa negativa processer inte kunde rättfärdiga en turnering till för Shaolin Soccer. Under en stor känsla av vemod begravde Olle, lagets kaotiske anfallsforward, Shaolins oranga flagga i sin halvakustiska jazzgitarr. Från åskådarbänk följde medlemmarna i Shaolin Soccer årets turnering. De blev mycket ledsna när de uppmärksammade, trots det oranga lagets frånvaro på fotbollsplanen, spridda burop med nedsättande kommentarer om Shaolin Soccer. Nibblacupen skulle detta år spelas hem av ett ungt hungrigt lag fostrade i fotbollens ädla konst på just denna gräsplan. I spetsen för laget stod Linus Neumann Nordenbäck, en oerhört tekniskt skicklig spelare med talanger av sällan skådat slag.

Turneringen 2004 kom att bli den avslutande finalen i triologin om Nibblacupen. Pressen på arrangörerna hade slutligen blivit för stort. Dessutom hade Shaolins frånvaro på planen detta år väckt en fråga i deltagarnas hjärtan som skulle bli svår att bli av med. Hur kunde denna en gång så socialt gemytliga och livsbejakande umgängesform utvecklas till en turnering med prestige, kampkänslor och missnöje. Nibblacupens pokal har i många år stått borglömd och dammig i en avskild del av Nibblas tomt. Den har bidat sin tid och väntat tålmodigt på den dag då den pommacfylld på nytt skall höjas i lyckorus mot skyn. För bland Nibblacupens deltagare pulserar än i dag en varm exalterad känsla av välbefinnade då de i sina drömmar återigen spelar på den gröna mattan av välbekant gräs!

//Sandra Färs för sportredaktionen