Vad hände med Shaolin?

För att få reda på vad som hände med Shaolin skickade Sportredaktionen ut sin mest grävande och envisa reporter, Chun Lee. Idag publiceras hennes unika tredelade reportageserie om vad som hände med medlemmarna i Shaolin Soccer efter Nibblacupen 2004. I två års tid har hon som undersökande och djuplodande reporter vandrat i Shaolins Soccers fotspår. Hon har korsat öknar, stora vatten och höga berg för att finna personer som kunnat berätta om de oranga fotbollslagets vidare öden. Sonja Wallins unika story berättar om de mest fantastiska äventyr och strapatser och kommer endast att presenteras i detta forum!

Vad hände med Shaolin Soccer?

Slagna av svårmod och bestulna på sin positiva tro på mänskligheten splittrades medlemmarna i Shaolin Soccer. Från början hade den buddistiska stil som laget präglats av varit mest som ett roligt och annorlunda påhitt. Men för varje ödmjuk tacksägelsebön och meditativt mantra medlemmarna upprepade på fotbollsplanen, växte deras andliga medvetenhet. Ödmjukheten och den postiva livsfilosofin kom till slut att ta en permanent plats i deras hjärtan. När medlemmarna utsattes för publikens och de andra lagens misstro och agg, slog det dem mycket hårt. Hur kunde deras glädje och livbejakelse väcka sådana negativa reaktioner hos deras medmänniskor? Likt det åttadelade buddistiska hjulet, färdades medlemmarna till varsina avlägsna platser på vår jord för att söka svar på frågan. Här är deras historia!

//Chun Lee i Stockholm för Sportredaktionen

Del 1. Hur Daniel fann sin inre krigare och kom att kallas Warrior Monk of Absolute Fury and Strength!

Daniel Öberg, lagets hårdföre och starke back med en närmast fantastisk förmåga för långa, välplacerade inkast, var den spelare som ägnade sig minst åt grubblerier i Shaolin Soccer. Efter den sista turneringen fortsatte han som vanligt sitt arbete som elektriker. Hans hobbies bestod som tidigare av dataspel och långfilm. Men i takt med att anime och samuraifilmerna började bli alltmer poplulära, vaknade på ett omedvetet plan hans Shaolinsjäl åter till liv. Inspirerad av den gamla åttiotalslångköraren Shogun som precis släppts på dvd, bestämde han sig år 2005 för att tillbringa sommarens semester i Japan. Efter lite planlöst kringresande i landet hamnade av en slump den dreads och shortsbeprydde ynglingen i den förra huvudstaden Kyoto. Nyfiket, med Rage Against The Machine Enemy pumpande i hörlurarna, kikade Daniel in genom den stora gröna porten till en palatsliknande träbyggnad i utkanten av staden. Inuti tränade för full rulle ett gäng kungfukrigarmunkar. De hade flytt det nu kommunistiskt ockuperade Tibet och levde och tränade nu här i exil. I den unge mannens rättframma blick märkte munkarna omedelbart en skärpa av hård beslutsamhet och obändlig vilja. De bjöd ivrigt in honom att dela deras träningspass. Under dessa tre timmar blomstrade Daniels slumrande krigarsjäl ut i full skepnad. Han skickade ett mail från ett internetkafe och sa omedelbart upp sig.

I två års tid stannade Daniel kvar hos kungfumunkarna. Han genomgick en ultrahård och extremt diciplinerad träning under vatten, i luften och bland brinnande eldar. Han bar ögonbndel, hängde upp och ned och undanhölls långa perioder grundläggande behov som sömn, mat och vatten.

Redan efter sex månader blev Daniel en fullvärdig krigarbroder i Shaolinmunkarnas urgamla och hemliga sällskap. De andra krigarna häpnade storögda över den unge mannens obevekliga frånvaro av fysiska gränser och det plötsligt vansinniga raseri som ibland drabbade honom när han stod inför verkliga eller inbillade hinder.

Daniel kom att kallas Warrior Monk of Absolut Fury and Strength!

'



//Chun Lee för Sportredaktionen i Kyoto

Del 2. Hur Erika invigdes i de hinduiska urgamla hemligheterna och fick namnet Goaliedemon of Ganiesha, samt hur Olle tämnde kaoskrafterna och blev White Tiger of Chaos and Magic.

Erika Holm, Shaolins målvakt och Olle Molander, lagets oregelbundna anfallare, reste som det kärlekspar de var tillsammans mot Indien. Under en dagstur till de väldiga bergen längs Indiens östliga gräns mot Nepal och Tibet, snubblade de över ett gammalt kloster med ett uråldrigt bibliotek. Bland de uråldriga skriftrullarna förlorade Olle omedelbart sitt intresse för den resterande omvärlden. Här fanns jordens alla civilisationer utförligt beskrivna ända från tidens begynnelse. Olle bosatte sig i biblioteket och insöp skrifterna på sanskrit, arameniska, grekiska och latin.

Efter ett tag märkte han att det under alla tider och i samhällsbildningar funnits oregelbunda och oförklarliga drivkrafter och händelser. Eftersom Olle under hela sitt liv burit en kraftig okontrollerbar aura av kaos och förödelse, ploppade omedelbart en idé upp i hans huvud. Tänk om man kunde identifiera och därmed dra nytta av dessa oregelbundna krafter. Han skred omedelbart till verket i det gamla dammiga biblioteket. Det var ungefär här som Erika till slut tröttnade. Under två månaders tid hade hon fått sysslesätta sig själv med att vandra runt bland bergen och dess omgivningar. Men nu hade hon sett allt och som den mycket logiska varelse hon var, ville hon vidare. Hon klev med mycket beslutsamma steg in i den unkna luften bland bokhyllorna och meddelade i hög befallande ton sin fästman att det var dags att åka vidare. Då hon fick ett knappt och förmodligen omedevetet mumlande till svar stövlade hon i vredesmod ut i den starka solen.

Erika hoppade på en buss mot Varanasi, den heliga hinduiska stad hon velat se i hela sitt liv. När hon kom fram vandrade hon förnöjt längs den heliga floden Ganges. I vattnet badade hundra, ja kanske tusentals indier. Erika rynkande ofrivilligt på näsan då hon såg stadens invånare skrubba sig under armarna med den leriga bruna gyttja som flöt fram och skulle föreställa vatten. Det var annat än Jämtlandsjällen det! En bit ifrån stranden satt en grupp hinduiska heliga män. De var kläda i endast toga, och var oerhört smutsiga med långa skägg och toviga dreads som räckte ända ned till marken. Då de vid det här laget var vana vid turister och fastnade för Erikas väl vårdade dreadlocks hälsade de nykomlingen med ett enat "Hey rastafariii!".

Erika såg med ett med starkt ogillande ned på den lilla gruppen av ovårdade hinduer medan den senaste tidens konflikter och tråkigheter vaknade till liv inom henne. På bruten engelska gav hon dem en svavelosande utskällning att hon minsann alls inte var någon "rastafari" utan en högst respektabel lärare i naturkunskap och matematik, samt om den hygieniska vikten av att tvätta sig! Den lilla gruppen stirrade med skrämd och förfärad min på den unga nykomlingen. Då greps Erika plötsligt av dåligt samvete och berättade i mycket snabb skamsen takt om fotbollsturneringen, det buddistiska fejklaget och sin omöjlige pojkvännen som blivit kvar i klosterbiblioteket. Den lilla gruppen av mycket visa och heliga hinduiska män fattade genast tycke för den skamsna utlänningen med de mörbruna flätorna. De förklarade vänligt att de själv hade ett litet fotbollslag som spelade ibland och att hon var välkommen att vara med. Erika skulle komma att stanna i Varanasi i tre års tid.

Den lilla gruppen av asketer målvaktstränade och invigde Erika i de heliga urgamla hinduiska hemligheterna. Erika utvecklades fort och kom under åren att visa prov på stor inneboende vishet och närmast gudalika förmågor i målburen. Då och då skällde hon ut de gamla männen för att de envisade sig med att bada i Ganges, denna motbjudande bakteriehärd, och för att de inte skötte sina dreads ordentligt. Småningom blev det dags att lämna Varanasi. I avskedspresent döpte de heliga männen henne till Goaliedemon of Ganeisha, efter vishetens och utbildningens hinduiska elefantgud.

Då The Goaliedeomon Of Ganeisha återvände till biblioteket i det gamla klostret hade Olles hår och skägg växt på grund av bristande intresse och misskötsel. Den ovårdade och vid det här laget mycket bleka unga mannen blev väldigt glad över att se sin älskade igen och undrade förvirrat om hon haft det bra idag bland bergen. Under de fyra åren bland de dammiga bokhyllorna hade han slutligen, ja faktiskt precis denna eftermiddag, utvecklat en högst personlig teori för att dra nytta av tillvarons (och vad bättre var, sina egna!) kaotiska element. Runt honom rasade kaoset värre än någonsin förut, men i stormens öga satt den unge mannen i lugn och ro med ett obesvärat leende på läpparna. Inspirerad av mystiken och styrkan i sin upptäckt kallade han sig nu White Tiger of Magic and Chaos.

//Chun Lee för Sportredaktionen i Bombay

Del 3. Hur Björn mötte Master Yoga och utvecklades till Lazy Buddha of Infinitive Wisdom.

Björn Åkerstedt, Shaolin Soccers tunge tekniske back, bekymrade sig som den filosofiske karaktär han var över naturens och varelsernas oundvikliga ondska. Han fotvandrade till toppen av Kanchenjunga, Nepals näst högsta berg beläget i Himalaya. Här tänkte han meditera för att söka svar, samt större förståelse och kunskap. Under två års tid, i snöstormar som stekande sol, satt Björn i lotusställning med slutna ögon under inåtvänd koncentration. Hans mentala krafter och förståelse för världsaltet ökade men frånvaron av svaret på onskans väsen och existens lämnade honom i ständig frustration.

En dag beslutade han sig slutligen för att ge upp. På vägen ner från berget registrerade hans ovant suddiga blick något som fick honom att tro att han nått Nirvana. På ett stort stenblock bredvid en flod såg han en glittrande gudinna vars vackra rörelser tycktes vara hämtade direkt från solen. Han hade stött på den legendariska Tha Chi mästaren Master Yoga, en kvinna en gång känd under namnet Stina Forsberg.

Under inflytande av mästarens svepande, harmoniska gester hittade Björn åter tillbaks till livskraften och glädjen. Han följde med Master Yoga till hennes ensklida kloster. Där svor han lyckligt klosterlöftena, att enligt sträng diciplin i två års tid ägna sig åt meditation och Thai Chi under Master Yogas vägledning. Det var under det andra årets träning i klostret som Björn slutligen nådde upp till Master Yogas nivå av fullständig upphöjdhet, visdom och klarseende. Han förärades namnet Lazy Buddha of Infinitive Wisdom, för sin varma och intelligenta upplysthet samt sitt makliga och sävliga sätt.

//Chun Lee för Sportredaktionen i Katmandu