Nibblacup 2003

Sommaren 2003 hade fotbollsturneringen i Nibbla vuxit i popularitet och intresse till något av en folkfest. Deltagarantalet var mycket större än föregående år och det var en närmast knepig uppgift för lagkomiteén att hantera laguppställningarna. Ryktena om cupen hade under året spridit sig utöver Mälaröarna och ända in till staden Stockholm. Vänner, familjer, ja hela släkten gick man ur huse för att spela eller supporta Nibblacupen. Den gamla gräsmattan hade dagen till ära utrustats med ordentliga mål, flaggpinnar och vitt målade linjer. Ett spontant ihopsatt band spelade och det viftades ivrigt med flaggor bland supportrana på åskådarbänkarna. Lagen i turneringen fick detta år en uppsättning som baserade sig på familjer eller kompisgäng. Återigen samlades Shaolin Soccer. Inspirerade av förra årets succe hade laget utvecklat sin buddistiska stil. Bland annat sattes ett stort orange tält upp som meditativ fristad bakom ett av målen. Ovan i skyn vajade lagets stolta flagga.

Även detta år fullkomligt lyste Shaolin Soccer med sin överlägsenhet i gruppspelet. Men bland åskådarna gick inte lagets välinövade finter och buddistiska tacksägelser hem. Finalen blev en rysare. Shaolin Soccer ställdes här inför det tuffaste motståndet hitills. I andra halvlek var ställningen forftfarande noll noll. Det oranga lagets annars så väloljade och balanserade maskineri började knaka i fogarna. Anfallet producerade inga chanser längre utan flängde mestadels förvirrat runt. Det var då som Björn Åkerstedt, den tunge tekniske backen, tog ett mycket avgörande och osjälviskt beslut. Trots att han visste att det han skulle komma att göra skulle vålla honom mycket besvär och smärta den närmaste framtiden, repade han mod och drog ett djupt andetag. Det var dags att agera! Björn stoppade ett anfall, tog bollen och sprang hela vägen upp till motståndarnas målområde varpå han placerade ett noll bakom den häpne målvakten. I eufori sprang han hela vägen tillbaka till sitt eget mål medan han prisande Siddharta Gautama med handflatorna mot varandra. Efter denna oerhörda ansträngning rann livet ur honom för att inte återvända på lång tid.

Då den oranga backhjälten inte kunde spänna en endaste muskelsena, öppnades oväntat för första gången i historien en lucka i Shaolins försvar. En svartklädd finsk hådrockargigant stormade buren av stålbeklädda kängor fram över planen. Hans blonda hår vajade i vinden och åskan mullrade i skyn! Nu stod bara den oranga målvakten mellan nätmaskorna och jätten. Med ett panterlikt dödsföraktande utfall slängde sig burväktaren mot de annalkande stålbepansrade kängorna med den vita bollen i oinskränkt fokus. Förmågan att lyckosamt snappa åt sig bollen i en sådan situation kan endast bemästras av en Shaolinnunna med stora kunskaper om världsalltets lidande! Shaolin Soccer stoltserade återigen, till motståndarnas stora förtvivlan och publikens vrede, med att hålla nollan och spela hem cupen!

Dock var glädjeyran inte lika stor bland de andra fotbollsspelana och supprtrarna. Man kan säga att en form av motståndsrörelse vaknat till liv mot den oranga livsbejakande överhögheten. Det muttrades i missnöje bland vissa speciellt dedikerade spelare i de övriga lagen. Dessutom hade publiken utvecklat en stark känsla av agg och avsky för Shaolin Soccer. Burop och andra okvädesord hördes, under hela turneringens gång från åskådarbänken var gång en orange spelare visade prov på sina talanger och finesser. Detta missnöje skulle komma att fortsätta att spira och gro i Nibblacupens aktörers hjärtan för lång tid framöver.

//Sandra Färs för sportredaktionen